Redan 1940 varnade författaren och poeten Karin Boye för en framtid där allt i våra liv övervakas. I sin dystopiska roman Kallocain skildrar hon hur vi ständigt kommer vara övervakade och kontrollerade av staten. Hur väl stämde hennes vision med den framtid som nu har blivit? Och hur kommer det sig att en poet som mest diktade om olycklig kärlek, och som levde med en dödslängtan, valde att skriva en roman om politikens yttersta konsekvenser?